Vi sitter och tittar på en dokumentär om en liten gubbe som lever i ett litet hus vid skogen på gammeldags sätt sådär som de gjorde förr. Han har sin skog och jord och några hästar. En liten liten gubbe alldeles ensam i skogen. I världen känns det nästan som, han lever ju som de gjorde för 100 år sedan och det finns nog inte många i Sverige idag som lever i samma värld. Ingen värme och vatten i huset och inga moderna maskiner att bruka jorden. Det känns lite vemodigt att tänka att när han inte orkar längre kommer allt försvinna och någon annan kommer förmodligen ta över, kanske riva hans lilla hus, ta över marken och köra med traktor på hans potatisåker. Kanske bygger någon en pool och ett garage.