Äntligen har jag landat med min 35-kilos packning och kommit till ro i mitt lilla rum hemma hos Alex . På planet ner hamnade jag med ett gäng danskar som verkligen inte ville låta mig sova. Ännu mera högljudda blev de efter ett par drinkar, varav en hamnade i mitt knä. Men jag fick iaf läst en del i min tjocka bok. Det mest irriterande är nog ändå att nu återstår det bara 100 sidor i boken, som förmodligen kommer vara lästa tills imorgon eller så, och då kommer det kännas jäkligt tungt att veta att man måste stoppa ner den i resväskan och faktiskt ta med den hem igen. Gah. Jag får väl hoppas att någon av mina älsklingar kommer och hälsar på och plockar med sig trekilosluntan hem helt enkelt (nejdå, se det inte alls som en pik..).

Alex är inte här, han har hyrt en bil och varit ute på tur i bergen under helgen. Han kommer hem imorgon, men han ringde hit för att prata lite och lät så glad att jag var tillbaka. Det känns skönt och lite skumt att det här faktiskt är lite som ett andra hem, så långt ifrån min lägenhet i Malmö, men det värmer att veta att han är glad att jag är här. Ibland bor man med så skumma människor och på skumma ställen, då är det skönt att veta var man hamnar när man kommer hit iaf. Och så slipper man känna sig ensam.

Nä, nu ska jag inte tråka mer om det här. Imorgon ska Alex plocka upp oss och så ska vi åka en runda med honom och hans bror och kompisar i bilen som han hyrt. Kanske käka någonstans, hänga lite nere på stranden och sen gå till någon bar. Mysigt. Jag hoppas solen skiner, jag har längtat efter lite riktigt fint vårväder i Barcelona. Mmmmm.