Okej, jag har sjunkit ungefär så lågt som det överhuvudtaget är möjligt. När jag var tillsammans med Martin gjorde jag klart och tydligt för honom att om vi någonsin flyttade ihop skulle vi INTE ha någon MFF-dörrmatta, halsdukar på väggen, himmelsblåa påslakan eller tröjor på väggen. Big nono.
För två dagar sedan kom Marcus hem med två Redhawks-påslakan. Han hade fått dem av sin mamma. Dessutom bad han snällt. Jättesnällt. Med de där bruna hundvalpsögonen. Så vad ska en flicka göra? Suck.
Jag är en vekling, jag vet.