När min kamera blev stulen i julas var det mycket nära att jag grät blod. Den var min bäbis, min darling och framförallt ett minne från underbara Japan, där jag valde och köpte den alldeles själv i Akihabara för mina surt förvärvade dineros. Nu har jag börjat gå vidare och känner att jag kanske är redo för något nytt. Möjligtvis en ny fin i samma stil som den gamla men nyare modell.

Visst vore det behändigt ibland om man helt enkelt sket pengar?