<3 ORIGAMI

Iaf enligt en vägkorsning vi råkade stöta på i NY.

Nu är det dags för sängen. Man blir ganska trött av att sortera och organisera om hela garderoben. Om den ser ut som min brukade göra. Det ska det minsann bli ändring på! En gång per säsong ska den rensas. Såhär fin och välstädad ska den alltid vara! 
Säger jag nu. Vi får väl se hur det blir med det..

Manlig kund i butiken tidigare idag: "Hej, alltså, det är inte så att jag inte fattar att du faktiskt jobbar på barnavdelningen, men det är inte så att du vet om ni har några flugor?"

Moi: "Nja, jag vet att vi har haft, men jag tror att de är slut faktiskt. Jag ska titta efter...
Nej de verkar vara slut, tyvärr."

Man: "Ja, det är ju klart. Klart att inga butiker kunde förutse att de helt plötsligt skulle bli MODE!" *fnyser*
"Jävla Måns Selmerlöv!"




Eller Semmelröv som jag mycket hellre kallar honom. Tack för den Filippa Bark!

Ja, det är inte lätt när man försöker köra sin egen stil och så helt plötsligt tycker någon punk-as-idolstjärna att det skulle vara coolt att sporta just DIN grej på något tidningsomslag. Jobbigt läge.



PS: Jag personligen har inte alls något emot Semmelrumpan. Han verkar vara en mycket sympatisk ung man. DS.

När jag kom hem från jobb insåg jag ganska snabbt att det inte skulle bli någon middag för mig på ett bra tag. Disken hade nämligen tagit över vårt kök så till den milda grad att det inte längre fanns något kvar att äta med. Eller plats att laga den på. Diska blev det alltså.

Nu är jag dock mätt efter att ha krängt i mig köttbullar, prinskorvar, senapssill, lax med philadelphia och pesto och en eller annan clementin. Gott. Sedan tittade jag på "Surviving Christmas" som faktiskt var rätt så rolig. Fast jag gillar inte Ben Affleck. Nu ska vi se "The Hangover" som jag snarare tror kommer luta åt hysteriskt rolig. Or so I´ve heard.

Bildkälla.

Inatt vaknade jag halv fyra av att jag svingade mitt huvud, med all den kraft min kropp lyckades uppbåda, rakt upp i vårt fönsterbräde av sten. Där försvann de hjärncellerna. Jag har alltså en perfekt ursäkt för att vara lite korkad idag på jobb. Jag ylade en liten stund och sedan somnade jag om igen. Resten av natten drömde jag bara skumma drömmar om vänner som hade konstiga saker för sig, Marcus som mest var konstig och jag själv som (konstigt nog?) också var konstigare än vanligt.

Så, dags att bege sig in mot stan. Jag ska kanske handla en sista julklapp och sedan jobba. Julhandeln är verkligen fantastisk och folk är på sitt allra soligaste humör. Inte. Love it.

Igår när jag kom hem efter nagelfixandet hade jag fått brev! Och inte vilket brev som helst, utan när jag öppnade låg där två stycken jättefina, färgglada teckningar från kidsen i Ekeby! Jag blev alldeles varm i hjärtat och nu sitter de naturligtvis på hedersplats - mitt på kylskåpet.



Idag har jag letat klappar till Marcusen. Det går inte så bra. Dessutom har jag försökt kalkylera på hur många kronor som är försvarbart per julkort. Jag brukar nämligen göra egna, men det verkar till och med bli dyrare än att köpa färdiga. Mycket dyrare. Just därför har vi nu en plan B.

Så här fina är mina naglar nu till julen, med ett litet glittrigt rådjur på. My som fixar dem till mig är verkligen duktig. Och det bästa är - inga fler nerbrutna, fula, misshandlade fingertoppar. Man slipper med andra ord skämmas när man står i kassan.

Ikväll gick jag lite tidigare från jobb för att åka till Kirseberg och äta julegröt. Men det gjorde jag helt i onödan för jag kom inte i tid ändå. Efter att vi svängt ut från centralen stannade vi för rött ljus. Det gjorde inte bussen bakom. Den dundrade rakt in i vår. PANG! Jag satt i godan ro och läste i min "Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande" när det smällde och var inte alls förberedd. Men ingen skadade sig, killen som satt i mitten bak flög lite extra och en annan slog benet lite, men annars var alla ok. Så vi fick snällt lämna bussen och ställa oss och vänta på nästa. Jippi.

När vi gick förbi den andra bussen på väg tillbaka till centralen såg vi att hela framrutan var krossad och en arg chaufför som satt och skrek i en telefon. Fattar inte vad han var så arg för, han borde suttit längst bak i bussen och skämts istället. Sådeså. Hmppfff.

Hockeyn ikväll var inte riktigt bra. Malmö förlorade. Motståndarlaget var å andra sidan inte heller speciellt bra, men de lyckades ändå klämma in fler mål. Attans. Dessutom var vi tvugna att lyssna på några fulla snubbar två loger bort som skrek och gormade som om det inte fanns någon morgondag. Det är väl en sak att heja på laget, men för min del har jag fortfarande inte riktigt fattat vilket lag de höll på egentligen. De verkade mest tycka det var kul att väsnas.

Men när vi kom ut såg vi att det hade snöat. Och stannat kvar. Så jag och Marcusen tog en liten promenad så fort vi kom hem. Mys.

Det har varit en hysterisk dag på jobb. Så nu slappar jag i soffan och tittar på "Den oändliga historien". Eftersom jag aldrig sett den innan så tyckte jag att det var på tiden. ALLA verkar tydligen ha sett den när vi var små. Och man vill ju inte vara den som inte har koll..

Bildkälla.

Bara liiite tjurig..

Jag älskar igelkottar. På Ramblas i Barcelona finns de att köpa. Tanken har slagit mig. Men. Efter att ha bott hos familjen i Montclair, New Jersey en vecka förstår jag varför igelkottar bor utomhus och inte hemma hos människor. De är nämligen inte speciellt vänskapliga. De vill inte gärna gosa utan burrar hellre ut sina vassa taggar och väser om man kommer för nära. Man kan inte heller lära dem att göra roliga trick, de vägrar och rullar istället ihop sig till en boll och väntar tills (de tror att) du har lämnat rummet.

Regina är en igelkott. Hon bor hos en familj. Som i och för sig även består av andra djur, men till större delen av människor. Hon verkar inte överförtjust i situationen. Men hon är söt, det måste ni hålla med om.  

En av sakerna jag saknat mest medan jag var i USA var min säng. Min mjuka, gosiga säng med mitt alldeles egna fluffiga duntäcke och mina egna två kuddar. Och min Marcus att sova brevid. Mmyyyyys! Så när vi då ska sova första kvällen efter att jag kommit hem blev jag inte alls förvånad över att tro mig känna doften av chokladmuffins. Helt normal doft-hallucination tänkte jag, muffins är ju goda och inget som jag har något emot att förknippa med min gosiga sovplats. Döm då om min förvåning när jag två minuter senare snusar lite i Marcus hår och känner att det verkligen doftar choklad. CHOKLAD!

När jag påpekar detta säger han lite skyggt "jomenalltså det kan ju bero på att jag använder det där Axe-choklad schampot faktiskt..." Men hallå! Sedan hur länge då? Och hur kommer man på något sånt? Jag tycker att det är på sin plats att iaf förvarna flickvännen om sådana här saker!

Man kan ju faktiskt få akut chokladabstinens sådär lagom när det är sovdags. Eller få en chokladpsykos och helt enkelt bita av honom örat? Hur hade det sett ut liksom..?

Idag har jag varit ledig (halleluja!) och sjukt julpysslig. Först handlat julklappar på stan och sedan planterat ihop en liten julkruka och fixat med mossa och svampar i vår adventsljusstake. Nu behöver jag inte ha ångest inför julen mer, nu kan den få komma hur snabbt den vill.





Det är märkligt, när man var liten gick December månad så långsamt så långsamt, man hann med hur mycket som helst. Man pysslade i skolan och gick femton Lucia-tåg och gjorde så många smällkarameller att man inte visste var man skulle göra av allihopa. Man hann dessutom LÄNGTA mellan varje avsnitt av julkalendern och julafton var så långt borta att det kändes som en eeeevighet.
Herreminje.

Nu går tiden så snabbt att man önskade att den bara stannade lite så att man hann med allt som "måste" göras. Ett par år har jag inte ens hunnit julpynta innan det varit dags att packa ner allt i lådor och skicka upp på vinden igen. Det ska köpas klappar och det ska drickas glögg och det ska julstädas och däremellan ska man helst hinna jobba och sälja så mycket kraffs som möjligt till andra människor som desperat försöker köpa alla julklappar i tid. Hysteriskt. Därför är jag ganska glad att jag inte har sådär jättemånga julklappar att köpa. Det gör att man kan lägga lite extra energi på de man faktiskt köper till. Och så hinner man äta en extra lussekatt. Mums! 

Våfflor med frukt och sirap och en sockrig "spicy chai" kanske? Jaaa tack!

Klockan är tio och jag är sugen på frukost. Gärna serverad på fina små fat. Jag ligger nämligen så skönt här i soffan att jag är inte säker på att jag orkar resa mig och fixa något själv. I Montclair, där vi bodde, ligger det ett mysigt litet fik som heter "Bluestone" dit vi brukade gå och käka riktigt sockrig men oj så god amerikansk frulle. Catarina (Sofias syster, som vi bodde hos) berättade att ett tag var hon där så ofta att personalen nästan skrattade när hon kom. De behövde knappt fråga henne vad hon skulle ha - "det vanliga tack!"




Sofia snöade in sig totalt på breakfast-quesadillas medan jag testade lite olika från gång till gång. Spanish omelett var en hit, men kanske lite mera av en lunch än frukost. Jag har svårt för att äta stora portioner varm, lagad mat på morgonen, då blir jag alldeles för mätt hela dagen. Katie´s våfflor ser ju ut som en hel tårta!

Jag har ungefär 900 bilder från New York/New Jersey. Svårt att välja. Men någonstans måste man ju börja, så jag startar med att lägga upp bilder från en av mina nyaste favoritplatser: Times Square. Den här gången hann vi inte med någon musikal, men vi har redan börjat planera för nästa runda och då ska vi definitivt prioritera det lite bättre. Jag hade väldigt gärna velat se "Lion king" för den har jag inte kunnat glömma bort sedan jag för flera år sedan såg en bit av den på tv.

Times Square var nog den del av NY som mest motsvarade min bild av staden innan jag åkte dit. Stort och maffigt och massor av lysande, blinkande neonskyltar. I like it. Sedan kan det ju också bero på att jag tycker om det mesta som är färgglatt..

Förhoppningsvis kan jag hinna få upp några bilder och berätta lite om min resa imorgon. Ikväll är jag mest trött och har jet-lag så jag ska försöka lägga mig i tid. I mitt huvud är klockan fortfarande sju på kvällen..