Idag slog en liten flicka upp hakan på jobb. Djupt och otäckt och massor av blod. Alltid när det händer något sådant (vi har haft några tanter som trillat nerför rulltrappan också..) slits jag mellan min blodskräck, som gör att jag glömmer att andas och svimmar, och min "leka hjälte"-sida. Hjältesidan är som tur är starkast och vinner oftast. Den skickar ut små meddelanden att jag inte ska glömma att andas djupa andetag samtidigt som jag försöker tänka på allt annat än att det typ är hål rakt igenom och att om man tittar noga kan man nog se benet. Räligt är vad det är. Det funkade iaf inte med plåster så vi försökte stoppa om det så att det inte skulle blöda för mycket på vägen till sjukhuset. Stackars liten.

Det blev en ny muminmugg. En turkose med Sniff på. Det blev också en tesil som ser ut som en jordgubbe. Så nu ska jag gå hem och provdricka. Marcus har dessutom lovat att bjuda på sushi.