Om 15 minuter är det enligt hemsidan världspremiär för "This is it", filmen om repetitionerna av Michael Jackson´s sista show. Som alla vet (som inte bott under en sten de senaste månaderna) blev det ju tyvärr inget av det eftersom han dog bara ett par veckor innan allt skulle sätta igång.
Marcus och en kompis till honom hade fixat biljetter till en av koncerterna. De fick han pengarna tillbaka för men flygbiljetten gick inte att avboka så istället fick det bli en liten weekend i London med shopping och sevärdheter.
Filmen kommer bara att visas på bio i två veckor och grabbarna ville såklart vara tidigt ute nu när de blev snuvade på själva showen, så vi ska se den redan imorgon kväll. Till och med jag ser faktiskt fram emot det nu. När Marcus först bokade biljetten till koncerten var jag inte sugen, tyckte inte alls det lät lockande och tänkte att det säkert inte skulle bli sådär bra som man tänker sig att "kungen av pop" borde vara. Ni vet, moonwalk och fyrverkerier och dans på hög nivå. Jag förklarade för Marcus att jag hellre hade velat se Michael som han var på åttiotalet, för det var då han verkligen var som bäst, inte nu när han de senaste åren mest varit känd för skandaler och konstiga sjukdomar. Men nu när man har fått se delar av hur det skulle ha sett ut blir jag faktiskt lite ledsen att det inte blev något, för han verkar ha varit på topp. Rent av awesome.
Därför ser jag fram emot filmen. Med en gnutta sorg i sinnet. Faktiskt.