Nu är vi här! Det tog bara ett halvt dygn mer än vi tänkt, snöstorm i Tyskland och köer på Autobahn, men om en halvtimme är vi ute i backen. Så om någon annan för tillfället skulle befinna sig i Zell am see: se upp. Jag är inte helt pålitlig med skidor på fötterna.

Man skulle ju kunna tro att det är ganska easy-peasy att jobba i butik. Man står bara där i kassan och knäpper på lite knappar och viker lite kläder och stoppar i påsar. Ibland kanske man måste flytta lite på några byxor eller tömma ett provrum eller galga en och annan tröja.

Fel fel feeeel!

I helgen behövdes det lite ny färg på alla pelare och kanter så då fick jag leka målare. Idag har jag varit snickare. Skruvat ihop bord med skruvdragaren i högsta hugg och känt mig riktigt händig. Jomenvisst serru, I´m the next Martin Timell.

Nu ska jag plocka fram alla mina underställ och varma strumpor. Imorgon bär det av till Zell am see och en veckas skidåkning med grabbarna. Wiho!

Jag är väldigt trött. Det kan bero på vädret. Snöstorm är roligare än regn, men ganska jobbigt när man ska cykla till och från jobb. Det kan också bero på att vi har nada att göra just på jobb och därför mest går runt och har tråkigt hela dagarna. Seeegt. Men ska jag vara helt ärlig beror det nog helt och hållet på att jag och Sofia var ute och dansade till klockan fyra inatt. SuperFrida fyllde nämligen år och vi började kvällen helt lugnt på Mellow Yellow med ett glas vin. Ett glas blir dock snabbt fyra och då går det som det går. Mycket trevligt. Trevligast på länge till och med tror jag.

Ikväll har vi trotsat snöyran och samlat (nästan) hela personalstyrkan plus praktikanter på "Två Krögare" där vi ätit gott och druckit lite rötjut. Behöver jag säga att varken jag eller Sofia beställde in påfyllning? Istället sa vi hejdå ganska tidigt och jag tog en promenad i snön hem. På vägen handlade jag nya tändstickor så nu har jag tänt massor av ljus i vardagsrummet och sitter i soffan under en filt och myser med Kurt. Hamstern alltså.

Idag har jag varit och hälsat på hos den här filuren och hans mamma.



Sabina bjöd hem alla från jobb på kladdkaketårta för att fira Noell´s dop lite sådär i efterskott. Vi passade på att gosa lite med hennes katter, klämma lite på bebisen och snacka lite skit. Sabina hade dessutom varit pysslig och serverade blå grädde. Fint, men aningen färgande. Så när vi gick hem såg vi alla lite mera smurfiga ut än när vi kom.

"Jag blir alltid lika glad när jag vaknar upp och hittar en hamburgare i fickan!"

Så därför var vi tvugna att gå in om McDonalds på vägen hem så att Marcus fick köpa med sig en sådär åtta cheeseburgare. Imorse när vi vaknade fanns där två kvar.

Jag borde träffa mina underbara Helsingborgsvänner-som-jag-känt-i-en-halv-evighet mer ofta, för när vi ses har vi alltid alltid lika trevligt ihop. Men det är svårt. Jannie och Johan bor i Göteborg. Zara flyttar till Rotterdam på måndag. Och Jenka har precis flyttat tillbaka efter ett antal år i Borås. De enda jag egentligen inte har någon ursäkt att inte träffa oftare är Alicja som faktiskt bor här i stan och Yasemin som bor i Lund. Men de pluggar. Och jag jobbar. Är det såhär det är att vara vuxen? Tråkigt!

Här sitter vi mitt i natta och tittar på Macgyver. När vi egentligen borde sova. Marcus berättade precis att han hört om någon tjej som gjort det till sitt projektarbete att testa ett antal av Macgyvers uppfinningar och se om de verkligen fungerade. Slutsats: i teorin men inte lika mycket i praktiken. Vem bryr sig, det ser ju iaf ballt ut på tv?!

Jag undrar hur många gånger min mor tackat tv-gudarna för att detta program existerar? När jag var liten var detta nämligen ett mycket enkelt sätt att få lugn och ro i sisådar 35 minuter. Hon behövde bara ropa "Nu börjar Macgyver!" så satt vi där så fint i fåtöljen, min bror och jag. Simpla knep är oftast de mest effektiva.

Bildkälla.

Januari. Definitivt inte den roligaste månaden på året. Och definitivt inte den mest inspirerande. Jag och Sofia pratade om det innan idag, hur trötta vi är på Malmö och på vardagen och på allt som är vårt liv just nu. Suck. Dessutom har jag lite ångest och känner mig lite som en dålig människa. Därför har det inte hänt mycket här i bloggen heller de senaste dagarna. Inspiration? Nada.

Men jag har ändå hittat på lite roligheter. Förra veckan var jag tex på bio inte mindre än tre gånger! Och vi lyckades verkligen pricka in riktigt bra filmer, för alla tre var sådana jag skulle kunna tänka mig att se igen. Först såg vi "Sherlock Holmes" på premiären på Entré. Första gången jag var på bio där. Sköna stolar. Sedan såg jag och Sofia "The Imaginarium of Doctor Parnassus" som jag redan skrivit om. Underbar! Dagen efter såg jag och Marcusen "Avatar" i 3D. Det var första gången jag såg en film i 3D och först hade ögonen rätt så svårt att vänja sig, men efter hand glömde man bort det och då var det hur häftigt som helst. Det är verkligen en perfekt film att se i 3D också eftersom den är full av skarpa färger, småsaker som flyger runt i luften och miljöer som gör sig väldigt bra. Dessutom tyckte jag faktiskt att filmen i sig var riktigt bra. Jag har hört många som sagt att de dels inte varit så imponerade av tekniken och att storyn var platt och "redan gjord", men alla filmer kan kanske inte vara superoriginella? Ibland räcker det faktiskt att de är vackra och underhållande. Eller? 

Och så har jag börjat träna. På gym. Sug på den du!

Jag har en ny favoritfilm.
En riktigt fairytale 
full av magi
med vackra och talangfulla skådespelare,
fantastiska kostymer
och underbara miljöer.

Se den. 



Bildkälla.

Jag vet inte HUR jag har kunnat missa den här men tydligen är jag hopplöst efter. Jag skrattade så jag höll på att pinka i brallan. Vet inte om det beror på allt äppelvin jag druckit..

Alltså, jag är ju inte mycket för det där med dagens outfit här på bloggen, men jag är bara så nöjd med mitt rävtröjefynd från Monki att jag är tvungen att visa upp den. So here it goes.



Strike a pose! Rosa + räv + tillräckligt långt att bara ha leggings till = LOVE

Förutom denna tröja och en klänning från samma butik har det inte blivit mer mellandagsreashoppande för min del. Vem orkar gå i butiker när man spenderar hela sina dagar i en ändå? Trängas och knuffas, lyssna på alla ungar som skriker, tanter som klagar och småtjejer som pratar om livets "väsentligheter". Tack men nej tack.


Lägg också speciellt märke till den söta tomten i bakgrunden. Den har vi fått av Marcus mamma i adventspresent. Jag visste inte ens att man fick såna - lyx! Bredvid står vår julbonsai. Barrar inte. Praktiskt.

Ikväll har vi varit ute och åkt skridskor på dammarna nere vid Ribban. Precis nedanför Zlatans hus (info för er som inte är så bevandrade i Malmö). Sedan drack vi varm choklad med marshmallows. Det tog ungefär en halvtimme att snöra på mina skridskor, de var nämligen snustorra och snörena var hårda som gammalt tuggummi. Jag har inte använt dem på minst fem år. Sedan tog det tio minuter av åkning så kunde jag inte känna mina fötter längre. Då hjälper varm choklad. Mmm.

Nu spelar grabbarna poker och jag och My tittar på och halvkollar på "The Departed" som går på trean. Marcus tycker att de ska sitta uppe till klockan tre då hockeyn börjar. Riktigt så roligt ska inte jag ha, det kan jag säga direkt.

När vi var ute och shoppade mat inför nyårsafton fastnade jag vid lådan med filmer "3 för 99". Där hittade jag "Ebba och Didrik". Lyckan var såklart gjord och nu har jag roat mig med att titta på första avsnittet. Så klockrent I tell you! Jag älskade serien när jag var liten, så man blir ju lite orolig att det inte ska vara riktigt lika lyckat att se den som "vuxen". Men jag tror faktiskt att jag till och med uppskattar den mer nu, när jag förstår all ironi.
Plus att de är ju så skönt kaxiga, de där kidsen. Jag önskar att jag hade kunnat kläcka ur mig så smarta grejer när jag var tolv..





Bildlänk.

Man skulle kunna tro att det allra bästa med vårt nyårsfirande var kräftstjärtsmackan eller huvudrätten eller kladdkakan till efterrätt. Men så var det inte. Det allra bästa med min nyårsafton var faktiskt tolvslaget. Mest för att alla var så glada och för att så många av mina vänner var där. Och alla kramar. Jag gillar kramar.







Sen att jag var mycket nära att bli sprängd i luften när den här raketen landade en och en halv meter till vänster om mig, ja det ser jag som en liten parentes. Inget som fick störa resten av kvällen liksom.





Sista bilden är ungefär en halv sekund innan jag inser att den gigantiska raketen landat precis brevid mig och jag funderar på om min kappa har tagit eld.. Killen med ciggen låg mest och spelade cool och mumlade "Tjugo meter, HA! Pffft, tjugo meter, hahahaha!" Typ.