Idag efter att jag slutat tog jag en cykeltur i solen på stan med min superbike. Sedan hämtade jag upp lite paket och passade på att köpa en "Spirello" (jag har fortfarande inte vant mig vid att den numera heter "Twister" trots att det säkert är tio år sedan den bytte namn - säkert tecken på att man börjar bli gammal) och fullastad med påsar söndags-slö-cyklade jag hem på trottoaren. Där mötte jag en liten cykelpojke och hans pappa och så fort de passerat mig hör jag hur pojken ropar "men man kan ju inte cykla med glass!" I en ton som om det var det dummaste han någonsin sett, typ "haha, vilken knäpp tant". Fantastiskt roligt. Små barn är roliga, de säger allt rakt ut som alla vi andra egentligen bara går och funderar på men aldrig säger högt.

Nu ska jag laga mig lite nyttig mat, annars svimmar jag nog snart.