Med lite hjälp från vår vän Hugo, som för övrigt är en jäkel på det där med cyklar, är nu min skruttibangbang fixad. Ny slang och nytt däck och skrutti är som ny. Eller ja, ny och ny, det fattas fortfarande en del skruvar och den gnisslar och skaver lite när man cyklar, inget nytt på den fronten alltså. Men den går iaf att cykla på, vilket man inte kunnat de senaste två åren och vilket tydligen, enligt säkra källor, är precis vad man använder en cykel till. Nu är det ju så att Marcus tröttnade, på att jag jämt lånade hans cykel och på att skjutsa mig på pakethållaren över halva stan, för ungefär ett år sedan och därför fixade en ny, fin, röd, tantcykel till min födelsedag. Den fick också punka och nu är den också fixad. Så nu har jag två. Tänkte sälja gamla skrutti, men nu har jag så klart gått och blivit sentimental. Eller praktisk, för det kan ju vara bra med två cyklar..? Om man får besök eller punka eller om ett hjul skulle trilla av på den andra. Ajaj. Jag får nog fundera lite på det här känner jag..