Men inte länge till. Imorgon sticker jag till hufvudstaden. Ingen rast och ingen ro.

Läser Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd", som är precis så underbar som den låter. En aning överraskande kanske. Hade nog inte väntat mig att den skulle vara sådär smårolig och ironisk, trodde kanske mest det skulle bli en massa flum. Äsch, jag vet inte vad jag trodde, men mysig är den iaf.

Nu har jag inte tid mer. Hade Marcus vetat att jag satt här hade han blivit arg. Haha. Det kommer han förmodligen bli också när han läser det här. Får helt enkelt se till att hålla honom borta från datorn. Nu ska jag ta mig samman och gå. Nu. Eller nu..