Tja, det finns konst och så finns det konst(igt)... Jag har hört något om att pimpa en Volvo är som att sminka en gris. Vad skulle man då kunna jämföra det här med?

Jag kan inte låta bli att undra, vem fan vill ha en uppstoppad gris i vardagsrummet? Dessutom full med tatueringar, är inte det bara en aning för bisarrt?

"Delvoye sålde nyligen en tatuering som sitter på en människa för 150 000 pund, skriver brittiska tidningar.

Köparen har fått löfte om att behålla huden när den tatuerade mannen dör."

Ja, hade jag köpt konst för 150 000 pund hade jag sett till att grabben överlämnade den fortare än kvickt, han har säkert lite extra hud på rumpan som han inte behöver som han kan täcka över med så jag kan spika upp konstverket på väggen. Lite får man väl stå ut med om man säljer sitt skinn så dyrt. Död eller levande - vem bryr sig?

Nä, det här med att använda djur i elaka konstprojekt och rättfärdiga det med att man på något vis väcker en debatt är inte riktigt my cup of tea. Måste man själv vara lika jävlig för att få uppmärksamhet? Är inte det som att själv sjunka till samma nivå som de man försöker stoppa? Kan man inte bara visa upp vad the bad guys gör, infiltrera skiten, ta lite provocerande bilder och visa upp hur vidrigt det är, utan att för den skull göra det värre själv?

På facebook snubblade jag över den här klubben om en konstnär som kedjat fast en hund på ett galleri och sedan låtit bli att mata den för att folk skulle kunna se hur den svalt ihjäl. Sedan när blev det här kul att titta på?

Jag fattar inte varför Brittan inte kan göra någonting smakfullt. Visst, med tanke på hennes klädsmak kan man ju undra ibland, men hon har väl ett helt team av proffs runt omkring sig som vet bättre? Varför varför varför ska hon tvunget klä av sig mer och mer i varje video? Suck.

Aldrig har väl ett uppbrott engagerat svenska blogg- och mediavärlden som nu, när Katrin och Alex går skilda vägar. Bägge har dessutom tydligen redan träffat nya och pressen klappar händerna, dreglar och funderar på hur de på bästa möjliga sätt kan tjäna så mycket som möjligt på nyheten. Kanske en extra "De skiljer sig - read all about it"-bilaga? 

Vad jag tycker är roligast är att läsa alla galna kommentarer som folk skrivit på deras bloggar, för det är ganska tydligt att folk verkar vara lika känslomässigt engagerade som paret själva är. Herregud, vilken tur att man inte är kändis. Tänk att förutom att vara mitt i ett jobbigt break-up vara tvungen att höra att man är en idiot från alla håll och kanter. Den ena är barnslig, den andra är barnslig, "han är snyggare än din nya", "hon är snyggare än dig". Jag tror inte att någon som skriver de där kommentarerna någonsin varit med om det själva, då hade de vetat att det är precis så det funkar när man gör slut och allt inte bara är "hej hopp, vi kan väl vara kompisar?". Nej, man är sårad och bitter som fan och sen tar det ett tag innan man är balanserad och allt känns bra igen. Jag tycker nog ändå de sköter det där ganska snyggt, both of them. 

Nä, nu borde jag verkligen plugga innan det är dags att sticka iväg och jobba. Hepp.

Jag tycker det är väldigt intressant att se att så fort någon kritiserar någon som Alex Schulman, eller för den delen Blondinbella eller Kenza, får så mycket skit att de ofta är antingen tvugna att stänga ner sina bloggar eller tona ner sina åsikter. Personligen tycker jag att så länge man inte kliver över gränsen för vad som är lagligt och även har en viss moral borde få lov att uttrycka sin åsikt utan att bli påhoppad och mordhotad.  Alex själv har förmodligen skrivit inlägg som varit mycket mer kränkande för personer än vad detta om honom var, men blir fortfarande ständigt påhejad. Sen skulle jag vilja tillägga att jag tror att vem som helst av de som kritiserar den aktuella bloggaren själva skulle utnyttja tillfället om de varit med den kvällen och haft en bild av en dyngrak Schulman i sin telefon.

Tilläggas bör också att det är skillnad på att en åsikt och ett påhopp, även om gränsen kan vara nog så tunn ibland. Självklart är "kändisar" också människor med känslor och familjer som kan ta illa upp, och det måste man respektera. Men de måste också som offentliga personer kunna ta att folk har en åsikt om vad de gör och hur de lever sina liv, eftersom det är precis det de tjänar pengar på.  Å andra sidan tycker jag en del gånger att Alex Schulman själv ligger farligt nära eller över gränsen för vad som är ett påhopp. Det är en svår balans det där. Ett spel utan klara regler.

Lite roligt är också hur folk verkar ha någon typ av gradering av vem som egentligen får lov att skriva om vem. En snubbe som Alex sitter såklart högst upp på skalan och kan skriva lite om vem som helst, självklart med blandat nöje/missöje bland läsarna. Skriver dock en person som hänger i kretsarna runt dessa människor, men inte riktigt själv har samma status, eller för den delen någon som bara råkat hamna i sällskapet, om någon som sitter högre upp på skalan utpekas han snabbt som någon som tror att han "är så jävla häftig" och "tycker att han själv är så jävla cool" följt av ett "looser" eller "jävla idiot". Förutom det är han självklart också en "avundsjuk fjant".

Bloggvärlden är ett eget universum i sig själv. Intressant. Och framförallt jävligt underhållande.

Inatt drömde jag en massa skumt strunt. I mixen fanns: en vän vars pappa hade dött och ett arv - en byrå full med användbara prylar, en resa till Japan som slutade utan bagage, med dåligt väder och inga pengar, en flykt från något odefinierbart och en massa naket. Vilket innebar att jag själv mest var naken hela tiden. Medan alla andra var påklädda. Dessutom träffade jag en kompis som hade bytt namn och vägrade låta sig tilltalas med det gamla. Jag kunde inte komma på det nya. Hon blev arg.

Funderar lite på om jag egentligen tycker att idén med att skolk ska skrivas in i betyget är ett bra system. Många som  skolkade för att vara "tuffa" när jag gick i t.ex. högstadiet har skärpt sig och studerar nu på högskola eller universitet. Andra har helt enkelt fortfarande inget intresse av att plugga och jobbar istället. Dessutom fick de ju sitt straff redan då, alla lärare tog självklart hänsyn även till frånvaron då de satte betyg. Hade man hög frånvaro drog det ner betyget. I gymnasiet sa alltid våra lärare till oss att "det här är en högre utbildning ni själva valt, vill ni inte vara här tänker vi inte tvinga er". Däremot blev man ju av med sitt studiebidrag om man hade för hög frånvaro. Jag tyckte alltid det var ett bra system, man kände att man själv hade valt att sitta där och därmed själv fick ta ansvar för att det inte var slöseri med tid.

Jag kan inte titta på Extreme Home Makeover utan att lipa. Det går inte. Just nu handlar det om en familj med fyra barn, varav de två yngsta tvillingflickorna bägge lider av leukemi. En av tjejerna har blivit frisk, den andra bor på sjukhus och kan inte komma hem, för hon måste befinna sig i en skyddad miljö utan farliga bakterier. Eftersom familjen bor i ett litet trailer-hus och alla tjejerna delar rum är det inte möjligt att skydda henne om hon bor hemma hos sin familj. Kan det bli snyftigare? Gud, nu gråter jag igen...

Kolla in avsnittet här och gråt lite du med.

Nu har de fått två till. Congrats. Jag kan inte låta bli att tycka om Angelina. Med tanke på hur hennes liv ser ut är det beundransvärt att hon engagerar sig så mycket personligen i så pass många välgörenhetsprojekt. T.ex väljer de att sälja de första bilderna på sina bebisar till en tidning och skänker pengarna till välgörenhet, så att inte paparazzifotografer ska få tillgång till de första bilderna. Egentligen är det väl ganska tragiskt att några bilder på en unge kan anses vara värda så mycket pengar över huvud taget. But that´s the way it works. Och är nu någon beredd att betala för det kan nog några stackars svältande barn ha större nytta av pengarna än en paparazzi i Hollywood.

Folk får säga vad de vill om den nya SATC-filmen, jag ska i alla fall se den och är ganska säker på att jag kommer älska den. Kläder, accessoarer, skor, rosa drinkar, mat, vänskap, kärlek, smarta framgångsrika roliga huvudrollsinnehavare, jag menar, kan det bli bättre? Sedan tror jag inte att det gör mig varken speciellt mycket dummare eller smartare, möjligtvis får jag upplägg till ett par roliga kommentarer eller en och annan rolig diss, men annars kommer jag nog ut ur salongen som samma person som gick in. Men hur Sex and the city skulle kunna vara bakåtsträvande i kvinnoperspektiv, det har jag svårt att se. Det beror kanske helt enkelt på hur man själv väljer att se på världen? Det finns ju folk som kan klaga på det mesta..

Paris Hilton skriver i sin blogg på myspace att hon är trött på alla rykten om att hon använder sina hundar som accessoarer. Man kan ju undra hur dessa rykten uppstår..

   

Bilderna har jag hittat här, här, här och här.

Är inte det här lite väl mycket? Sedan när är man tvungen att mixa ihop namnen på alla kändisar som är tillsammans? Det funkar väl med Brangelina och Bennifer, men Zelmholt? Dessutom kan jag tycka det är lite overkill att anfalla precis när de kliver av planet, det är inte direkt Beckhams som är in town, bryr sig folk verkligen så mycket?