Jag har precis varit inne och läst lite i Jenkabooo´s blogg där hon skrivit om hur vi blev vänner. Hon är väl för söt! Såklart känner jag ju att jag måste berätta min sida av historien också. Så här kommer den:

"Jenny är en av de vänner jag känt absolut längst. Innan jag flyttade till Helsingborg när jag var 7 år bodde jag i ett hus typ ute på ett fält i en liten liten by på landet. Men eftersom farmor och farfar bodde i Helsingborg var vi ofta där och hälsade på. De bodde i en annan del av Ättekulla än där Jenny bodde, men eftersom det fanns en rolig klätterställning på hennes gård brukade vi alltid gå in om där och leka lite innan vi promenerade vidare till skogen. Där började min och Jennys vänskap, som små knattar i sandlådan. Jag minns inte att vi pratade speciellt mycket, vi bara gungade lite och klättrade och hängde. På något sätt verkade det som att varje gång jag var på lekplatsen dök Jenny upp, precis som om hon satt under rutschkanan och bara väntade, haha. När mina föräldrar bestämde att vi skulle flytta till Ättekulla tänkte jag inte så mycket mer på det, jag visste nog inte ens riktigt om jag och Jenny var lika gamla. Men jag minns fortfarande väldigt väl hur jag smög in i klassrummet den där första dagen i nya klassen, gömd bakom min långa lugg, och hur alla tittade på mig. Och mitt i alltihop kände jag igen någon; Jenny! Sedan gick vi i samma klass fram till gymnasiet då vi hamnade på helt olika skolor. Men vi ses och hörs fortfarande och hon är definitivt fortfarande one of my closest friends." 

That´s the story. Lite gulligt eller hur?